m
Recent Posts

I dagens radio bubb.la avhandlas bland annat Vatikanens förhandlingar med den kinesiska regimen, Nassim Nicholas Taleb om hur skenet bedrar, häxor som vill stoppa Trump med besvärjelser, kampen om Sverigebilden och Tino Sanandaji om nyanländas brottslighet, Boris senaste krönika om att kulturer är olika mycket värda, utredning i Nederländerna om utträde ur euron, socialister på frammarsch i USA och en omfattande skatteåterbäring i Hongkong efter rekordstort budgetöverskott.

I dagens sändning kunde vi konstatera att det inte är mycket bevänt med de amerikanska häxorna nuförtiden (egentligen har det väl aldrig varit det – de som brändes i Salem var ju inte dömda för allvarligare saker än att de till exempel fått en katt att titta ilsket på sin ägarinna och fräsa när hon kom in i rummet) – nu har USA:s häxor bestämt sig för att när månen står i ett visst läge varje månad ösa på med formler för att få Donald Trump att avgå som president.

Men … om de nu vore riktiga häxor … borde de inte förutsett möjligheten att Trump skulle vinna och därmed ingripit tidigare i valprocessen med några väl valda besvärjelser?

Känns inte som om de kommer att få till det där riktigt.

… och så diskuterade vi hur den sittande påven verkar vilja sälja ut sin trosfränder i Kina och sluta avtal med en av kommunistpartiet godkänd ”nationell patriotisk” katolsk kyrka … det spelar nog ingen roll om han får till ett avtal och ett konkordat – de kristna i Kina är vana att samlas underjordiskt … och det är definitivt en klok strategi när de som säger sig ha mandat från ovan där visar sig beredda att försonas och förenas med diktatorer.

I övrigt diskuterade vi varför kirurger är som de är … (de har alltid till exempel uselt bordsskick) … vi frågade oss hur i helvete det kan finnas 32.000 omhändertagna barn i Sverige – det är ju lika mycket som en mellanstor svensk kommun!?!?

Vi hann dock inte med att diskutera Kina som utlovat i den här sändningen – det blir istället på tisdag – och vi förbereder oss på grundligast tänkbara sätt; Martin Eriksson genom att studera Oswald Spengler och jag genom att läsa Wang Huis arbeten om att Kinas väg till moderniteten måste sökas i den kinesiska traditionen och konfucianismen och ta sitt avstamp i en slags feodal ordning präglad av dygd, moral och ömsesidiga förpliktelser (feodalism!?!? well… och om någon undrar så betraktar en del Wang som den kinesiska dissident-vänsterns ledare) …

Boris Benulic

I dagens radio bubb.la avhandlas bland annat

Martin och Boris diskussion kring Bretonescus text är oerhört intressant och det är sannerligen inget enkelt ämne. Det tas upp att väst, trots sin materiella rikedom och frihet, inte alls blev räddat från vänstertendenser utan att de tvärtom kanske hade mer av den varan än det östblock som efter en kort tid av progressivism behövde sluta upp med alla sådana projekt för att överhuvudtaget hålla skeppet flytande.

Det är i väst galenskap efter galenskap inträffar. Det är i skyddade tillhåll som Sverige som psykostankar får fäste och där hela det politiska samtalet utgår från ett enda stort Stockholmssyndrom utan att särskilt många reagerar. Det sargade östeuropa å andra sidan må inte ha särskilt mycket vad gäller det materiella ännu, men de har kvar fötterna på jorden och kan förmå sig att kalla en spade för en spade och en satans sossebyråkrat för den överhetens kanaljelakel som han är. Väst fick ett 1900-tal av materiellt överflöd och en stor relativ frihet, gott så naturigtvis, men det tycks mig som om det också kom med ett ganska ordentligt pris. Var det verkligen värt det? Om inte, vad hade alternativet till västs väg sett ut? Knappast Sovjet och totalitärt statsförtryck, men vad istället? 

Svåra frågor naturligtvis och varken jag eller våra radiopratare har några givna svar på någon av alla man kan ställa i samklang med ämnet, men diskussionen är viktig och väl värd att lyssna på.

En del saker är svåra att ta in. Till exempel hur det går att sakna tider av förtryck och alarmerande armod, att det är möjligt att känna nostalgi till sådant som, när man är mitt i det, inte kan beskrivas som annat än ett smärre helvete. Fenomenet Ostalgi, termen för att längta tillbaka till den den östeuropeiska kommunisttiden, är så märkligt att det inte bara går att förstås som att människor alltid har en tendens att romantisera tiden för sin ungdom och sin styrkas dagar utan det måste ligga något mer bakom det hela.

Martin och Boris diskussion kring Bretonescus text

Martin: “Jag tycker det är fantastiskt och jag tycker också de andra partierna borde byta namn. Folkpartiet tog ett steg i en bra riktning och bytte namn till ”Liberalerna.” Det är ett litet steg i den rätta riktningen. Varför inte bara byta namn till exempel ’Godhet’, ’Solidaritet’, ’Rättvisa’ eller ’Omsorg’? Det finns många generiska och totalt intetsägande ord.”

Boris: “Det här kan bli genombrottet så att de tänker nytt och fritt i partierna. Varför ska de inte kunna ha sina blommor i partiteckningen? Börja kalla sig ‘Ros’, ‘Blåklocka’, ‘Tussilago’, ’Maskros’.” 

Martin: “Vore ännu häftigare om de hette sådana saker som molekyl. ’Molekyl’ ’Fenomen’, ’Entitet’. Vi kan hitta på åtta såna ord lätt, som partierna kan ta. Utan några som helst anstötliga konnotationer.”

Kristdemokrate.. Förlåt, Medmänniskan Simon Olsson tycker att hans partis namn riskerar att vara alltför frånstötande för de utan kristen tro och föreslår därför ett namnbyte. Dessutom är det så att ingen cet vad kristdemokrati är för typ av ideologi. Ett argument han använder är att skolan undervisar i liberalism, socialism och konservatism, men inte i just kristdemokrati. Som Martin påpekar, att skolan knappast undervisar i.. ehm, Medmänniskism.. är ingenting Olsson väljer att ta upp.

Politiken och samtalsklimatet blir allt mer substanslöst och en mer renodlad nöjesindustri. I den utvecklingen håller det inte att hålla fast vid svåra ord och begrepp som faktiskt betyder något specifikt. Sådana ord riskerar att exkludera och skrämma iväg människor som, tänka sig, inte håler med om det som begreppet är tänkt att stå för. Så går det inte att ha det och därför måste partierna så snart som möjligt göra sig av med allt tankegods och alla etiketter som har någon form av betydelse.

I en valrörelse inte alltför långt bort i tiden så står det mellan partierna Alla (A), Vi (V) Medmolekyler (M) samt oppositionspartiet Motmänniska (B). Kom ihåg var du hörde det först.


Martin: "Jag tycker det är fantastiskt och

Swärgland har blivit ett snäpp rimligare. Inte ett stort snäpp, ska sägas, för samtidigt som Läkemedelsverket ger klartecken för att cannabis kan användas i medicinska syften för två specifika patienter så måste frågan om ifall myndiga människor ska få lov att ta ansvar för hur de tar hand om sin egen hälsa upp i Högsta Domstolen för att kunna avgöras slutgiltigt. Men nu behöver de åtminstone döma mot Läkemedvelsverkets egen rekommendation för att hålla en fortsatt vansinneslinje. Det finns hopp även för detta arma land!

Andreas Thörn har kämpat mot statsmakten för att få lov att lösa sin smärtproblematik på det sätt han själv finner bäst sedan januari 2015 –  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6229191 – och blev först friad i tingsrätten, som åberopade nödsituation för att kunna fria honom mot rättens ordörandens “bättre vetande”. Därefter överklagades domen av kammaråklagare Ann-Sofie Wilhelmsson till Hovrätten som i mars 2016 valde att döma honom till dagsböter på över 11.000 kronor.

För att alltså ha löst en långvarig hälsoproblematik på egen hand…

Swärgland har blivit ett snäpp rimligare. Inte

När någon kränker dig, och jag syftar nu på riktigt och inte i någon PK-indränkt version av ordet,  vad gör du då? Om någon anfaller det du håller kärt och det som du på djupet bryr dig om, den du i själva verket är, hur ser egentligen din respons ut?

Det går att göra som familjerna kring Hillsborough-olyckan 1989. Aldrig vika en tum, aldrig någonsin förlåta, få de som klivit över gränsen att förstå att det här kommer ni inte kunna upprepa en endaste gång till. Det har snart gått 28 år sedan tidningen The Sun förvred sanningen kring tragedin något så grovt att en redan svårt sorgchockad stad fick sig en fiende för livet.  Familjernas organisation, Hillsborough Family Support Group, har genom åren jagat ner tidningen och fått dem att erkänna lögn efter lögn, och repressalierna emot dem har inte på något sätt slutat. Nu är tidningen alltså helt och hållet portad från Anfield och Liverpools FC:s verksamhet.

Det här är viktigt. Vi kan aldrig någonsin ta för givet att någon annan ska ta våra strider för oss. När någon kliver på oss, när vi har något i vår närhet som vi finner misshagligt, destruktivt eller rent ondskefullt så är det vår egen uppgift att markera på ett sådant sätt att de aktörer som gör fel mot oss ger sig av och försvinner. Glömmer vi bort den här aspekten, är vi toleranta mot det som är fel, ont och skadligt så kommer det alltid finnas kvar . Om vi bjuder in de som klivit mil över gränsen så fort de pliktskyldigt ber om ursäkt för sina misstag så accepterar vi deras handlingar i efterhand.

Diskriminering och intolerans är våra viktigaste verktyg för att kunna hålla det onda i schack. När det är dags att göra räkenskap med de som härjar fritt i dagens samtid, hej älskade riksmedia, så är det något vi behöver se till att minnas.

Länk som diskuteras i klippet: https://www.theguardian.com/football/2017/feb/10/liverpool-ban-the-sun-newspaper-over-hillsborough-coverage

När någon kränker dig, och jag syftar

Tänk dig att du plötsligt ställs inför varelser du inte visste fanns. Varelser du inte känner till någonting om, deras historia är fördold för dig – liksom deras sätt att leva.

Och de är dessutom högljudda och krävande – och de hatar dessutom andra människor – en del andra människor i alla fall.

Och hata ska man ju inte göra … alltså är det ganska uppenbart att du står inför onda varelser.

Och du blir rädd, arg, föraktfull, våldsam, intrigant … typ av reaktion beror lite på din läggning.

Ungefär så kan man väl sammanfatta medias uppträdande när dessa onda varelser materialiserade sig på Donald Trumps valmöten – och eftersom det var medias reaktion så blev det en stor del av allmänhetens reaktion också – i USA, Sverige … och andra länder.

Men alla de som dök upp på Trumps valmöten och som sedan åkte hem till små städer i USA:s inland, städer som till och med IRS glömt … de har varit försvunna länge … i femtio år ungefär.

Pete Hamill skrev om dem när de började försvinna ur synfältet i början på 1960-talet:

”Våra författare skriver om tjurfäktare, manusförfattare, psykologer, misslyckade författare, homosexuella, reklammakare, gangsters, skådespelare, politiker, luffare,, hippies, spioner och miljonärer; det återstår fortfarande för mig att upptäcka ett litterärt verk som handlar om en snickare, en spärrvakt, en stålverksarbetare eller hur livet gestaltar sig för en oljeborrare …

Resultatet har blivit en oförmåga hos många intellektuella att föreställa sig den vite arbetarens bördor.”

Pete Hamill behövde inte läsa böcker för att förstå den vite arbetarens bördor. Han växte upp i en sjubarnsfamilj i Brooklyn – en familj som fadern kunde försörja som arbetare … intills dess att faderns jobb försvann till ett land där lönerna var lägre.

Hamill själv blev en av de där journalisterna som inte längre finns – politiskt radikal men ändå med en självklar förankring i det egna ursprunget – när han i slutet av sin karriär fick sparken som chefredaktör på New York Daily News var det för att han vägrade ge uppmärksamhet åt prinsessan Diana – han tyckte det fanns viktigare saker att bevaka och skriva om.

Som till exempel hur den vita arbetarklassen hade det … eller hur korrumperade politikerskrået och poliskåren var …

Han besökte inte barerna på Lower East Side, Canarsie eller Greenpoint för att få lokalfärg, han satt där därför att de var en självklar del av den uppväxt som gjort honom till den han var … och fortsatte att vara; det spelar för honom ingen roll hur mycket han älskade konst och litteratur och historia – när man läser Hamill förstår man att han om han var tvungen att välja mellan den bildning han skaffade sig och att delta i samtalen i de där barerna … då skulle han välja barerna. Inte bara på grund av en nästan genetiskt kodad klassolidaritet, en känsla av härkomst och ursprung … utan därför att det också skulle varit ett val av moral och ett sätt att se på livet som han alltid delade med dem som arbetade i hamnen, varven eller på byggena.

Och när Pete Hamill i sitt reportage ”The revolt of the white lower middle class” skriver:

”Den vite arbetarklassmannen befinner sig i revolt mot skatter, dubbelmoral och dåligt minne hos politiker, hyckleri, och vad han anser vara förnedringen av den amerikanska drömmen” så är året …1969.

1969.

När journalister och politiker nu talar om att just denna grupp känner sig misshandlad av utvecklingen får de det att låta som om det antingen var så att denna grupp har missuppfattat allting – de är inte alls misshandlade av utvecklingen … eller så antyds det att det är något som skett det senaste åren.

Så vi tar årtalet för Hamills reportage igen.

1969.

Och då hade den processen pågått ett årtionde – först uplånar man den ekonomiska grundvalen för den vita arbetarklassen, sedan utplånar man dem ur kulturen.

Men de lever ju och andas.

Ändå.

Och kanske är det så att de visat ett oändlighet tålamod.

Det är därför de dyker upp först nu.

Och kanske kan de förlåtas för en och annan oartikulerad åsikt. Kanske kan man till och med förstå grunderna för en och annan förgriplig ståndpunkt.

Inte ens jag skulle vara artikulerad och tålmodig om jag låg på rälsen i ett halv sekel och upplevde hur historiens lokomotiv ständigt körde fram och tillbaka över mig.

När Hamill diskuterar de svartas situation med sina banrdomskamrater i Brooklyn märker han hur de inte accepterar argumenten om att de svarta varit slavar och att det nu är dags för de vita att betala tillbaka … som en av dem han talar med säger:

”Kompensera! Kompensera!? Engelsmännen härskade över Irland i 700 år. Varför kompenseras jag inte för det? Det är hundratals år mer än de svarta varit slavar. Och när vi kom hit? I Boston hade de skyltar där de annonserade ut lediga jobb – och där stod det ofta ”Irländare inte önskvärda”. När ska USA:s regering kompensera mig för det?”

Ingen av dem han talar med ser på svarta som sämre människor (hur skulle de kunna göra det, det här är Brooklyn, det är Jackie Robinsons Brooklyn) .. , men de kan inte förstå en tillvaro där de hur mycket de än arbetar får det sämre, medan en del svarta får det bättre därför att de kompenseras för slaveriet.

De frågor Pete Hamill ställde 1969 är egentligen fortfarande obesvarade – och reportagets slutord börjar vi se förverkligas nu:

”Den som utesluter den vite arbetaren ur den politiska ekvationen utsätter oss för en mycket stor risk. Nästa omgång rasoroligheter kommer att inte att ställa människor mot egendom utan människor mot människor. Och det kan innebära slutet för oss.”

Men det Hamill inte försöker förstå är varför politikerna är så likgiltiga för den vite arbetarens vedermödor – han noterar bara med kontrollerad vrede att de bekymrar sig mer om svarta och en del minoriteter än de oroar sig för de vita arbetarnas situation.

Och för att förstå orsaken till denna likgiltighet måste röra oss tillbaka i den amerikanska historien och studera överhetens hat mot vita arbetare.

Det gör vi i nästa avsnitt.

Tänk dig att du plötsligt ställs inför

Ryssland har lyft blockeringen av en sida på diskussionsforumet Reddit enligt en artikel i Meduza.io. Ryska censorer på Roskomnadzor klagade över att de inte fått kontakt med Reddits administratörer och två dagar senare, den 10:e augusti i år, lades sidan till på i den ryska svartlistningen.

Cubensis-Roskomnadzor

Cubensis i en så kallad “grow box” och Roskomnadzor

Bakgrunden var en artikel som beskrev hur man odlade slätskivlingar – något som ryska myndigheter med ansvar för knarkkontroll påstod uppmana till användandet av illegala droger och därför behövde censureras. Artikeln i fråga hade rubriken “Minimal and Reliable Methods for Growing Psilocybe [Mushrooms].”

Eftersom Reddit använder sig av https-protokoll blockerade så många som upp till 30% av ryska ISP:er tillgången till hela siten. I en tråd på Reddit diskuteras blockeringen.

En Reddit-användare kommenterar:

Inlägget med tipsen gällande hur man bäst odlar slätskivlingar är skrivet på ryska, därför kan vi på Frihetligt inte gå i god för eller dementera innehållet.

Radio bubb.la kommenterar:

Ryssland har lyft blockeringen av en sida

Man bör förstås främst önska frid över de döda, men just eftersom Hans Rosling är en sådan favorit hos radio bubb.la så behöver det påpekas igen: kulten kring denna gapiga professor var ytterst märklig, men också väldigt svensk.

Rosling var nämligen ett ypperligt exempel på en socialdemokratisk teknokrat a la Alva Myrdal eller Nils Bejeroth. En auktoritär besserwisser, som trots bristfälliga kunskaper och enbart pseudointellektuella åsikter går på som att ens egna ord och tankar är en gudagiven sanning. Rosling var inte mycket annat än en halvtafflig statistiker, med påvra insikter om hur omvärlden ser ut. Han kunde dock, för det mesta, självsäkert och med fast hand erbjuda PK – certifierade åsikter till synes väluppbackade med fakta. Perfekt för den gemene svensken att ty sig till och ödmjukt ge sin beundran.

Tills han gav Sverigedemokraterna rät i migrationsfrågan förstås, men det är en helt annan historia.

Länk som diskuteras i inslaget: https://www.gapminder.org/news/sad-to-announce-hans-rosling-passed-away-this-morning/

Man bör förstås främst önska frid över

Dagens radio bubb.la avhandlade bland annat att Hamnarbetarförbundet i Göteborgs hamn strejkar trots snittlön om 49 500 SEK/mån, Håkan Juholt och Tommy Waidelich startar hotell på spanska Costa Blanca, 300 000 i Bukarest protesterar mot slappa korruptionsregler samt strålningsnivåerna i Fukushima högsta sedan 2011. Klot-Johan i Karlstad ärade Håkan Juholt med en dikt.

Nyhetsinslag från dagens sändning:

Dagens radio bubb.la avhandlade bland annat att Hamnarbetarförbundet i Göteborgs hamn strejkar trots snittlön om 49 500 SEK/mån, Håkan Juholt och Tommy Waidelich startar hotell på spanska Costa Blanca, 300 000 i Bukarest protesterar mot slappa korruptionsregler samt strålningsnivåerna i Fukushima högsta sedan 2011. Klot-Johan i Karlstad ärade Håkan Juholt med en dikt.

Nyhetsinslag från dagens sändning: